Jea af Karlstad [ in Hufvudstaden ]

.. i förra inlägget. Kanske verkade som att jag inte är nöjd med mitt liv, men sanningen är att jag har aldrig vart lyckligare ;) Önskar bara att folk kunde låta mig vara det på mitt sätt.

Jag tycker också att om man är missnöjd med sitt liv så kan man inte bara sitta å klaga jämt, man måste göra något själv. Man kan inte räkna med att alla andra ska hjälpa en med allt eller fixa åt en.
Och man kan inte bara sitta och tyck synd om sig själv.
Eller kan, kan man väl, men vad tjänar det till? Att folk verkligen inte orklar till slut. Folk vill se människor som får saker att hända. Inte bara snacka en massa.  Och ingenting är gratis här i livet. Eller vissa saker kanske, men oftast inte de mest betydelsefulla. Man måste ta för sig, har man drömmar och mål måste man sätta igång och arbeta mot dem. Och det händer saker på vägen.
Ingenting är omöjligt.
Själv vände jag all min olycka till något positivt. Insåg att jag inte bara kunde sitta å gräva ner mig resten av livet. Då skulle jag hamna på samma ställe som min far, och det har jag sagt åt mig själv hela mitt liv att inte göra. Så jag blev en överlevare med massor med jävlarannamma och skinn  på näsan istället ;D
Nu är jag stödperson åt unga brottsoffer och har hjölpt massor med tjejer, jag är ute och föreläser och jag har trots brist på fullförd gymnasieutbildning arbetat mig upp till den jag är idag.
Jag har ett jobb som jag trivs jättebra med, och ett nytt jobb jag börjar på inom kort som jag bara kunnat drömma om att få. Men tror man på sig själv kan man lyckas.
Man behöver inte sitta fast i samma håla resten av livet och se alla andra lyckas.
För man kan lyckas själv!

Tyck inte synd om mig för allt jag varit med om, det tjänar inget till. Men beundra mig eller respektera mig för det jag har klarat av. För hur jag lyckats vända mitt liv till det jag ville.
Och jag lovar; you aint seen nothing yet!