Jea af Karlstad [ in Hufvudstaden ]

Ny blogg, så slipper jag äntligen blogg.se.
Vi ses!

Jag är en dålig bloggerska. En riktigt usel en.
Men jag skriver ju främst för mig själv, så vad har jag väl egentligen att be om ursäkt för? Jaja, anyway..

Jag är frustrerad. Jag har klösmärken överallt. Det värsta är på mitt finger, där jag brukar ha mina ringar. En av dem har jag inte tagit av mig på flera år. Men nu kan jag inte ha den pga av såret där. Till och med på andra ställen än på kroppen. På saker som inte är mina och det är väldigt jobbigt att bo här just nu. Inte för att någon gör det jobbigt för mig, utan för att jag inte gillar att vara till besvär. Jag tycker inte om att ställa till saker. Och även om inte någon säger till mig att jag gör det, så känns det så. Hela lägenheten är ett enda kaos..
Jag är en ansvarsfull människa, det är jag verkligen. Men just nu vill jag bara slänga allt ansvar åt helvete och be alla andra att dra dit också. (Nästan)


Vad gör man när man känner sig sviken och utnyttjad av en av sina bästa vänner? Kan någon svara på det? Snälla! För jag lider verkligen stora kval just nu.
Igår pratade jag med mamma i telefonen, rätt länge. Och i förrgår. Hon gav mig massa goda råd, och jag grät och svor. Jag har tränat på gymet för att få ur mig ilska och frustration, men inget hjälper. Den där jävla känslan försvinner inte. Jag känner mig som världens ensammaste, fastän jag inte är det alls. Men ingen kan hjälpa mig, utom en person. Och denne gör inte så mkt, mer än att bara förväntar sig att jag ska finnas där och ställa upp. Det är inte ok!
Jag vet att jag borde ta detta med personen det gäller, men tyvärr är denne okontaktbar och har varit alltför länge nu, så jag måste få skriva av mig innan jag blir galen på allvar.


Önskar jag kunde jobba mer så jag slapp tänka för mycket. Eller vara hemma, för här kan jag iaf inte slappna av alls just nu. Jag känner mig som en usel inneboende och jag förtjänar inte att ha en så bra flatmate just nu. Helt ärligt talat, stackars människa som för stå ut!


Just nu går jag till Karolinska några ggr/vecka för att få järninfusioner pga lågt blodvärde. Detta medför att jag har min första mens sedan augusti 2004. Alltså på TREOCHETTHALVTÅR har jag inte haft någon alls. Så jag har ont såklart, och är lättretlig. Såhär hade jag det inte förr när jag hade mens. Men nu har jag det iaf, och det hjälper ju inte direkt i den här situationen. Jag trodde det berodde på spiralen att jag inte hade någon, men antagligen har det berott på att min kropp varit sjuk så länge. Med både Chron och ätströrningar är det väl inte så konstigt. Men med järninfusionerna samt antikroppsbehandlingen verkar det vända tillbaka.
Borde väl vara glad, det är ju ett friskhetstecken. Men jag har ärligt talat varit så himla glad de här åren som gått när jag sluppit. Vem fan vill ha mens?

Jaja, nog om min (o)hälsa. Nu ska jag åka till Karolinska (såklart, vart annars) och få lite järn. Sen blir det träna igen. Behöver komma ut härifrån och andas lite.

Vi har det väldigt bra här ikväll jag och Lucas.
Mycket bus och mycket slappande i soffan. Skönt att bara ta det lugnt.

Lucas är här några dagar, och det är minst sagt trevligt med lite besök. Även från en katt. Han är inte lik någon annan katt jag någonsin stött på. Han vet mycket väl vad han får och inte får göra, men ibland får han det där busiga i blicken och då är han näst intill ostoppbar.

Men hur mycket jag än tycker om honom, så skulle jag inte skaffa en katt själv. Dels för att jag inte skulle känna att jag hade tid fullt ut, dels för att jag egentligen inte är så mycket av en kattmänniska.
Men en Lucasmänniska, det är jag ;)





UPDATE efter lördag:
Times change. Trevligt är väl numer en smaksak, gilar man kaos så.. Och nej, verkligen inte lik någon.
Jag känner mig som en hemsk människa, och just nu är jag nog en.

..avlägga en liten snabb lägesrapport från de senaste dagarna.
Vill ju inte att tex mamma eller någon annan ska behöva oroa sig allt för mkt om det där psykbrytet från förra inlägget.

Jag fick alltså middag serverad efter mitt lilla bryt i måndags, och sen var allt bara frid och fröjd. Förutom mina sömnproblem. Saken är den, att jag har vänt på dygnet den senaste månaden. Så det är verkligen väldigt svårt att somna innan klockan fyra på morgonen. Det ihop med att jag börjat jobba för en ny brukare är kankse inte direkt en vinnande kombination? Tis, ons och imorgon är 12,5 timmarspass för min del, så det vore ju en fördel om jag vore utvilad. Men kroppen vill bara inte.
Sen finns det ju vissa "störande" moment här också som gör att det blir extra svårt. Tex Scrubs, 2½ men, Hamlet som hittar på något spontant som att ömsa skinn, eller helt enkelt prata av sig lite om hur dagen varit osv. Sen fanns det några Riesen i en skål som längtade efter att bli uppätna. Att Marian Keyes inte ens fått så mkt som en sekunds uppmärksamhet de senaste dagarna är däremot en skandal. Men man får helt enkelt prioritera ;)
Synd bara att mitt huvud inte prioriterar min sömn.

Nu ska jag däremot tvinga mig själv till sömns. (Som om det brukar gå bra när man säger till sig själv att man måste). Imorgon är det upp kl 05:50 och bussen 06:50 som gäller. Rena sovmorgonen om man jämför med de andra två morgnarna.

Sov gott!

Eller iaf slutet på den..
Fast än är det inte riktigt slut så kanske slutar bättre? Vem vet..

Usch, vet inte var jag ska börja riktigt. Men jag är svag idag. Väldigt svag.
Var på gymet nyss med Paul. Han visade mig lite axelövningar och jag gjorde dem. Tyckte om vad jag såg i spegeln. Var glad att jag äntligen är nöjd med mig själv. Att jag inte tycker att jag är tjock längre. Sen gick vi vidare ner till de fria vikterna där han visade några övningar i på bänk. Men så fort jag såg mig själv i spegeln såg jag bara hur jag såg ut för några år sedan framör mig. Och jag höll bokstavligt talat på att spy. Yoghurten och bananen jag käkat innan träningen höll på att komma upp igen så illa mådde jag. Så jag kunde inte fortsätta.
Hur förklarar man en sådan sak på gymet? Det är ju inte något man vill att alla runt en ska veta om. Så jag tog bara mina saker och satte mig ute i en av sofforna och väntade på att han skulle träna klart. Jag fixade det verkligen inte.
I bilen på väg hem berättade jag dock vad det handlade om. Och det kändes verkligen skönt att få ur sig det. För ju fler runt mig som vet hur jag har det, ju bättre. Har gråtit massor, på väg till lägenheten från bilen. Här hemma nu nyss. Och är väl på väg att börja böla igen. Men det gör inget, bara skönt att få det ur sig.
Det jobbigaste är dock att ingen kan förstå, hur mkt man än förklarar. Ingen kan förstå hur det känns att vilja bli anorektiker igen. Idag ville jag det för första gången på länge. Jag ville bara springa en timme. Fan vad skönt det hade varit. Men jag vet ju bättre. Så jag tänker inte falla tillbaka! Jag har jobbat för hårt med mig själv för det.


Annars har jag inte gjort så mkt idag. Bara ringt några viktiga samtal till skola och så, sen Farsta Centrum med ovannämnde. Spännande va ;)


Nu ska jag snart äta en god middag som min gode flatmate ska göra. Och jag tänker njuta. Så det så.

Idag vaknade jag 12:15. Det var mormor som väckte mig med ett trevligt telefonsamtal. Söndagar är våra dagar så det var kul att få höra hur hon haft det den senaste veckan.
Sen blev det en proteinrik frukost innan jag till slut lyckades pallra mig ner till gymet. Så himla skönt!
Cyklade 20 min intervall, sen tränade jag lite ben och triceps. Just nu är jag så nöjd med allt att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Visst, jag kanske inte är så stark att jag tar väldigt mkt på maskinerna. Men jag gör något! Jag sitter inte bara hemma och gör ingenting. Även om jag såklart gör det med.
Sen vet  jag ju att jag kommer bli bättre och bättre.
Så detta är en positiv dag med framtidstänk. We like :)
(Även om jag satt på gymet och var gråtfärdig pga mina armar som inte orkar. Men med nya behandlingen är det ju mkt bättre än innan, så ska inte klaga).

Nu är Sara här med Lucas och vi ska snart äta middag. Ugnsstekt kyckling med bulgur, kall örtsås och lite grönt såklart. Skönt att ha dem här, få umgås lite. (Lucas brottas just nu med en julgris som Paul har stående på golvet. I halm, som en sån där bock).


Nej, nu ska kycklingen tas ur, so I better get my ass of the sofa.

Ciao!

 

Det är jag det :)

Vad vore livet utan en flatmate som kommer hem från semestern med massa god choklad till en egentligen?
Kolla bara, apelsinchoklad när den är som bäst. Direktimporterad från UK mina vänner. Kommer inte ens kunna öppna dem, för de är så fina. Haha, jag vet jag är löjlig, men jag är bara så hemskt glad. Det är de små sakerna som betyder mest! Och denna choklad är det enda jag velat ha i jul, på riktigt.
Någon gång, när jag får för mig att jag inte kan motstå längre, då kommer jag öppna dem. Och då ska ni få se hur fina de är. Klyftor med apelsinchoklad kommer det vara ;)

Här kommer en länk till Maries blogg där ni kan läsa om vår nyårsafton.
När jag lagt in lite bilder kommer ni få se mer :)

Mary in da house!
Nu är jag här på Tyresö, hos Jea. Och vi ska ha så jävla kul ikväll. Screw you fuckers!

Nyårsmiddag deluxe på gång. Fläskfilé (vad annars på en nyårsafton?) med potatisgratäng. Och en jävla massa sprit. Gott nytt år till folket ;)

Eller "Min stora kärlek"

Den ser jag ikväll, på 3:an. Sen är det sängen som gäller. Ska till gymet kl 10 imorgon bitti, sen är det fullt upp inför besöket imorgon. Marie kommer och firar nyår med mig. Så jäkla kul ska vi ha!

I'm Miss American Dream since I was 17
Don't matter if I step on the scene
Or sneak away to the Philippines
They're still gonna take pictures of my derriere in the magazine
You want a piece of me?

I'm Miss bad media karma
Another day another drama
Guess I can't see the harm
In working and being a mama
And with a kid on my arm
I'm still an exceptional earner
And you want a piece of me

I'm Mrs. Lifestyles of the rich and famous
I'm Mrs. Oh my God that Britney's Shameless
I'm Mrs. Extra! Extra! this just in
I'm Mrs. she's too big now she's too thin

I'm Mrs. 'You want a piece of me?'
Tryin' and pissin' me off
Well get in line with the paparazzi
Who's flippin' me off
Hopin' I'll resort to some havoc
And end up settlin' in court
Now are you sure you want a piece of me?

I'm Mrs. 'Most likely to get on the TV for slippin' on the streets'
When getting the groceries, no, for real..
Are you kidding me?
No wonder there's panic in this industry
I mean please...
Do you want a piece of me?


Så jävla skön. Har alltid gillat henne, hon är ett geni. Den som inte förstår det är det något fel på.
Allt hon gör blir till guld. Även hennes misär. Det är att vara en äkta stjärna.
All respekt till Britney, som fortfarande lever. Det gäller att vända det negativa till något positivt, och jag tycker hon klarar sig jävligt bra. Iaf om man jämför med många andra som hamnar i drogträsk eller vårdnadstvister. Hon är en stark kvinna.

Ikväll har jag bara varit hemma och tagit det lugnt.
Kollat på Kustomizer på Discovery Channel hela kvällen och gjort lite annat emellanåt.
Bland annat har jag gjort rent i Hamlets terrarie efter att han bajsat (äntligen ! ) och städat lite på mitt rum.
Väskor, kläder, skor och shoppingkassar överallt. Första gången det varit stökigt här sen jag flyttade in. Så sköter mig uppenbarligen bättre när jag inte är ensam hemma ;)

I år har jag återigen firat jul i Norge.
På Konnerud för att vara mer exakt. Jag stortrivs verkligen där, och när vi bara var fyra personer som firade ihop kunde det ju inte gå fel :) Det var jag, moster Monica, hennes sambo Tomas och hans son Morten.

Jag flög till Gardemoen från Arlanda den 23:e, där moster kom och hämtade mig. Med sig hade hon Michael, min underbara kusin som skulle vidare till sin far för att fira jul. Men vi fick ändå lite tid tillsammans. När han åkt vidare åkte vi till Nesöya och mötte Tomas. Monica åkte på nattskift på jobbet och vi tog bilen till hans syster Lisbeth med sambo för att önska God Jul, precis som förra året. Väl hemma var klockan halv ett, men Tomas började med Ribba, en traditionell julrätt som i princip varenda norrmann har på julbordet. Jag gick och la mig, men han var uppe till fyra när ribba var klar. Ambitiös man :)

Dagen efter var det julafton och jag och Monica gick ut och högg en gran lite längre ner på tomten. Då fick jag verkligen riktiga julkänslor för första gången i år. Vi skakade bort snön, fick in den i vardagsrummet och började pynta. Sen löpte dagen rätt fort. Tomas lagade mat, jag gjorde inget särskilt (hjälpte till när det behövdes) och innan man hann blinka var klockan 18 och Morten kom. Vi käkade mat rätt länge, tog igen massor och sen var det dags för en kopp kaffe.
Sen var det julklappsutdelning. Massa fina klappar, och alla var nöjda och glada :)

Efter en stund kom en av grannarna förbi, ganska onykter. Han hade suttit ensam hela julafton och är en rätt ensam person. Tyvärr syns det mer och mer på honom. Sen kom nästa granne. Också glad i hågen, men inte alls som den andre. VI drack vin, umgicks och kollade på bilder på storskärm. När grannarna till slut gick hem bortåt natten gick Monica och Tomas och la sig. Men jag och Morten satt kvar i soffan och tog igen många år.
Saken är den, att vi aldrig riktigt lärt känna varandra. Även om min moster och hennes sambo varit ett par i 20 år har vi ändå inte umgåtts eller knappt ens sett varandra genom åren. Hans syster däremot var jag väldigt mycket med när vi var små.
Anyway, vi satt uppe till 6-7 och bara pratade. Jag fick massage och måste erkänna att det var den bästa julklapp jag nånsin kunde fått. Alla som känner mig på riktigt vet att min kropp till 50% består av muskelknutar. (Så har lite träningsvärk as we speak). Sen somnade vi brevid varandra efter att ha pratat varandra till sömns.

På juldagen kom Mortens syster Helene med sambo på jullunch. Mycket trevligt! Inte sett henne på några år heller. Sen när alla åkt hem slappade jag bara i två dagar innan jag skulle åka vidare.

Onsdag var dagen för resa mot mamma och Borgvik. Men först mötte jag min underbara faster May-Tove och hennes son Kenneth i Oslo. Vi drack en Irish Coffee och varm choklad på Karl Johan, sen följde de mig till bussen. Inte sett dem heller på några år nu, så uppskattde verkligen den tiden vi fick tillsammans.

Den här julen har bestått av många återföreningar för min del, och jag hoppas innerligt att jag kan klara av att hålla kontakten lite bättre från och med nu. Men när man bor i olika länder och har fullt upp med sitt är det inte alltid lätt. Även om Internet, mobiler och andra moderniteter finns. Tiden räcker inte till ändå. Kanske ska det bli mitt enda nyårslöfte? Att bli bättre på att höra av mig? Nja, nyårslöften är ju till för att brytas, så lovar inget alls jag.

Hos mamma var det lika trevligt som vanligt. God mat, ett stycke mormor och ett stycke lillebror. Kunde inte bli bättre. Eller jo, ett till stycke lillebror vore ju inte fel. Men den har jag förlorat. Blev lite ledsamt när jag insåg att jag nog förlorat honom på riktigt, men ja, trots det var det ett mycket trevligt dygn där ute i Borgvik.
Erika och Mattias kom på lunch igår innan Erika skulle vidare till jobbet. Sen lite senare skjutsade mamma in mig till Grums där Marie väntade.
Vi åkte till stan och kollade lite i affärer, sen var det dags för mig att ta tåget hem.
Kom hem vid 23-tiden igår och var helt färdig. Skönt att julen är över för i år, nu är det bara ett år kvar till nästa.

Nu ska jag ut och fixa ett par saker på stan, sen ska jag hem igen och bara vara. Inte ett dugg ska jag göra.

Ps.
Lasse (mammas sambo) presenterade mig som sin dotter för en vän som kom på besök i förrgår. Den ni!
Ds.

Erika kom på besök igår. Vi skulle shoppa tänkte vi. Och om vi gjorde!
Från kl 10 ca ute i Barkarby, till kl 21 när vi kom hem från Tyresö Centrum. Det var så länge vi höll igång. Och jag (kors i taket) handlade bara 4 saker åt mig själv. Resten var julklappar. Pretty impressive ;) När vi kom hem åt vi Sushi och drack vin, pratade massor och tog igen de senaste månaderna. Skönt med lite skvaller hemifrån.


Julklapparna kan jag självklart inte skriva om här, men det jag köpte till mig själv var:



Ikväll sitter jag ensam här hemma för första gången sen jag flyttade in tror jag. Känns oerhört tomt och konstigt. Paul är i Skottland, Erika har åkt hem och jag orkar mig inte ut någonstans alls. Har ju visserligen Hamlet här. Men han är ingen jag ser som sällskap. Han är nämligen en orm. Katjas orm. Kommer ha honom här ca 3 veckor när Katja är i Västindien. Men han gör inte mkt, ligger i samma hörn hela tiden eftersom han nyss fått mat.
Spännande lördag va?

Imorgon däremot har jag fullt upp. Då ska jag packa alla klappar samt massa annat nödvändigt för att överleva 4 dagar hemifrån. Flyger till Oslo imorgon, sen tar jag bussen till mamma på onsdag för att sedan ta tåget tillbaka till Stockholm på torsdag. Hektiska dagar med många träffar inbokade. Men jag längtar! Har inte träffat min släkt/familj på väldigt länge nu så det ska bli väldigt trevligt. Plus att jag slipper sitta här ensam för många dagar :)

Till alla er i snitt 65 läsare/dag som jag knappt har en aning om vilka ni är.

Om ca en vecka eller så, kring nyår, kommer jag att lösenordsskydda min blogg. Detta pga människor som gör allt de kan för att sabotera för andra.
Därför vill jag uppmana er som läser denna blogg att skicka ett mail om ni vill ha inloggningen till den, om inte ni finns på min Facebook då. Där kommer jag lägga ut både användarnamn och lösen. (Eftersom jag bara har vänner där och inegn annan kommer åt min profil.

Det är tråkigt att det ska behöva bli såhär. Men jag har på senaste tiden lärt mig att det finns fler människor som min far där ute. Människor som borde påbörja allt de säger (eller varje ny bekantskap) med att säga orden "Allt du säger/gör kan och kommer att användas emot dig i en eventuell meningsskiljaktighet".
På så vis skulle man kunna förebygga massa onödigt lidande för alla parter.

Så utan att behöva gå in på vad som hänt nu (kanske jag gör när det är lösenordsskyddat här) så vet ni iaf hur ni ska gå tillväga om ni vill fortsätta läsa om mig och mitt liv.

Maila går bra att göra på [email protected]