Han kommer aldrig att fatta hur vi mår av det han gör
De som känner mig vet vad jag pratar om, ni andra: han gör massa fruktansvärda och dumma saker så vi oroar oss ständigt.
Trodde jag skulle kunna utesluta han helt. Men han gör sig ständigt påmind.
Sitter med gråten i halsen ikväll och har en puls på 180. Har varit så himla orolig för honom hela kvällen efter ett samtal från Norge tidigare.
Han åke till min gamla barndomskompis i fredags, och sen dess hade ingen hört från honom. Inte moster, inte mamma, inte faster, inte kusinerna. Ingen. Och han skulle varit tillbaka i söndags, för att gå till jobbet i måndags. Men han har haft mobilen av. Och hon med. Så de har varit helt och hållet okontaktbara.
Fick till slut ett sms från min gamla kompis pappa som skrev att han fått tag i dem och att bror nu var på väg tillbaka till Oslo med bussen.
Pallar inte sånt här mer. Därför jag inte vill ha någon kontakt. Men jag är ju hela familjens hjälp när det händer något, så alla ringer ju mig det första de gör. Så får jag oroa mig massa sen. Fastän jag gjort ett aktivt val att inte ha honom i mitt liv.
Nu ska jag försöka sova lite. Han har iaf fört ihop mig med släktningar jag inte pratat med på år och dar. Var ju tvungen att ringa runt ikväll. Så intet ont som inte har något gott med sig. Se det postivt Jeanine..
Unga och oförstörda, bror och jag
Hamnar på din blogg sometimes. den känns intressant . får man fråga va som hänt?
mija:
han gör väldigt mkt dumma saker. den här gången var det ingen som fick tag i honom på 5 dygn. trodde det hänt honom något eftersom han umgås i "fel kretsar".
Definera "fel kretsar". Inser du vad IQ-befriade dina åsikter om saken är eller? 60-talet vill ha sin propaganda tillbaka! -_- Suck, hur slutade man med en så jävla nollad person att växa upp med? "Men jag är ju hela familjens hjälp när det händer något, så alla ringer ju mig det första de gör".. ursäkta? Vad gör en människa till hjälte/helgon? Fan inte nå jävla narcissism i alla fall. "Ge utan att ta" - ära kan bara fås, inte självutnämnas.
Nån stans under vägen till att få dig drömlivet du aldrig hade under din uppväxt verkar det som du glömde kvar empatin du borde utvecklat under din uppväxt. Blindad av strävandet att "få det bra" och "bli bättre". Så nu? Ännu en wannabe-better-brat som kör över allt och alla när det passar, för att du gått och blivit allsmäktig. Guess what? Alla vill inte ha ditt plastic-fantastic liv med stenhårda ytor, skådespeleri, dramatik och det konstanta strävandet efter att alltid hänga med i svängarna ..bara för att utveckla ångst, rädsla, paranoia och överhuvudtaget en negativ tornado av tankar i skallen. Visste du att om du tänker 1000 negativa tankar (inte nödvändigtvis depressiva, utan rent negativa, om någon eller något) krävs det 1000 positiva för att återfå balans? Take a chillpill.
och igen: Få undan bilderna, eller så får vi se hur länge du har kvar bloggen.
Gu va besviken jag är. Litade på min dotter, men hon var tvungen att misbruka förtroende. Du publiserade en bild av mig på internett även om du visste jag inte gillade den bilden och du har bättre foton på mig, tackar såååå jävla mycket. Synd att du måste hänga ut mig och din egen bror på nätet för att skaffa sympati för egen person. Håppas du får det Paris Hilton livet du så gärna vill ha, men du skall veta att det är ett ytligt liv. Håppas inte det kommer tillbaka och sparkar dig i röven. Föresten, tackar så mycket för lycko önskningar på 47årsdagen igår. ( d kom visst ingen, som vanligt)
Glöm att radera kommentarerna, har sparat de, och kommer publicera de om och om igen för varje gång du raderar dem. Inte för att jag bryr mig om vad andra tycker, hade jag gjort det hade jag fortsatt som dig (jag vet, har skrivit blogg om dig, men du ser ju hur mycket jag har fortsatt med det) men för att jag vet att text i en chat-konversation inte kan läsas igen och påminna dig om orden. Ord mot ord blir det bara. Och jag behöver inte berätta mina ord för någon för att veta vad som är och inte är själv.
finns ingen anledning till varför jag skulle ta bort dem. de visar bara hur ni funkar och det är ni om gör bort er. inte jag.
Är det en frågaom att göra bort sig, så har du gått förbi den gränsen för längesen. Skriver du något på nätet, som här, kan du vänta dig svar på tal.. så "buhu" gå och grina till hela släkten för det? Pallar du inte svar på tal så är det bara att ge fan i att yttra sig. Svårt.
