Jea af Karlstad [ in Hufvudstaden ]

Nu är det gjort.
Sara var med inne i undersökningsrummet, och bara det gjorde att jag mådde mycket bättre. Tack gumman!
Fick massa lugnande och smärtstillande intravenöst i armen, och det tog inte mer än ½ minut innan jag var helt väck haha. Tittade upp på frugan och sa: "Sara, jag är full nu".
Sen började de.
Läkaren var en liten man från Japan, fruktansvärt skillad. Är här för att lära svenska doktorer lite och för att forska. De är tydligen väldigt bra på¨sådana här sjukdomar där borta i öst. Och det märktes.
 
Även om det stundtals gjorde väldigt ont så var det lätt den bästa av alla sådana här undersökningar jag gjort.
Låg och tittade på skärmen hela tiden och fick se precis hur allt såg ut. Kan säga såhär, fanns knappt en cm i min tarm som inte hade sår eller var. Det var riktigt jävla vidrigt. Men ändå skönt att de fick se hur allvarligt det faktiskt är.

Pratade med min ordinarie läkare efteråt också och hon ska överlägga med sina kollegor och försöka göra allt för att jag ska slippa kortisonet. Äntligen har jag läkare som lyssnar på mig. Som tar hänsyn till mig på det sättet jag alltid velat. Som inte kör över en och tycker att eftersom de är utbildade så vet de mest.
Jag har ju trots allt levt med den här sjukdomen i 11 år nu, så borde väl kunna lite.
Och jag fick beröm av japanen också, han tyckte jag var duktig på att hänga med och att det var kul att jag kunde så mycket. Varför är inte alla läkare som de på Karolinska?
Är glad (som ni märker) att jag äntligen hittat rätt. Och tro mig, jag ska inte byta läkare på väldigt, väldigt länge nu