Jea af Karlstad [ in Hufvudstaden ]

Men jag tror att jag sakta börjar se en kontur
Några armar och ben
Jag jobbar mig inåt så jag ser en figur

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig

Du var sjutton, jag var sexton
Och jag skolkade från allt

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du