Ingen Kalle, men många härliga stunder ändå
I år har jag återigen firat jul i Norge.
På Konnerud för att vara mer exakt. Jag stortrivs verkligen där, och när vi bara var fyra personer som firade ihop kunde det ju inte gå fel :) Det var jag, moster Monica, hennes sambo Tomas och hans son Morten.
Jag flög till Gardemoen från Arlanda den 23:e, där moster kom och hämtade mig. Med sig hade hon Michael, min underbara kusin som skulle vidare till sin far för att fira jul. Men vi fick ändå lite tid tillsammans. När han åkt vidare åkte vi till Nesöya och mötte Tomas. Monica åkte på nattskift på jobbet och vi tog bilen till hans syster Lisbeth med sambo för att önska God Jul, precis som förra året. Väl hemma var klockan halv ett, men Tomas började med Ribba, en traditionell julrätt som i princip varenda norrmann har på julbordet. Jag gick och la mig, men han var uppe till fyra när ribba var klar. Ambitiös man :)
Dagen efter var det julafton och jag och Monica gick ut och högg en gran lite längre ner på tomten. Då fick jag verkligen riktiga julkänslor för första gången i år. Vi skakade bort snön, fick in den i vardagsrummet och började pynta. Sen löpte dagen rätt fort. Tomas lagade mat, jag gjorde inget särskilt (hjälpte till när det behövdes) och innan man hann blinka var klockan 18 och Morten kom. Vi käkade mat rätt länge, tog igen massor och sen var det dags för en kopp kaffe.
Sen var det julklappsutdelning. Massa fina klappar, och alla var nöjda och glada :)
Efter en stund kom en av grannarna förbi, ganska onykter. Han hade suttit ensam hela julafton och är en rätt ensam person. Tyvärr syns det mer och mer på honom. Sen kom nästa granne. Också glad i hågen, men inte alls som den andre. VI drack vin, umgicks och kollade på bilder på storskärm. När grannarna till slut gick hem bortåt natten gick Monica och Tomas och la sig. Men jag och Morten satt kvar i soffan och tog igen många år.
Saken är den, att vi aldrig riktigt lärt känna varandra. Även om min moster och hennes sambo varit ett par i 20 år har vi ändå inte umgåtts eller knappt ens sett varandra genom åren. Hans syster däremot var jag väldigt mycket med när vi var små.
Anyway, vi satt uppe till 6-7 och bara pratade. Jag fick massage och måste erkänna att det var den bästa julklapp jag nånsin kunde fått. Alla som känner mig på riktigt vet att min kropp till 50% består av muskelknutar. (Så har lite träningsvärk as we speak). Sen somnade vi brevid varandra efter att ha pratat varandra till sömns.
På juldagen kom Mortens syster Helene med sambo på jullunch. Mycket trevligt! Inte sett henne på några år heller. Sen när alla åkt hem slappade jag bara i två dagar innan jag skulle åka vidare.
Onsdag var dagen för resa mot mamma och Borgvik. Men först mötte jag min underbara faster May-Tove och hennes son Kenneth i Oslo. Vi drack en Irish Coffee och varm choklad på Karl Johan, sen följde de mig till bussen. Inte sett dem heller på några år nu, så uppskattde verkligen den tiden vi fick tillsammans.
Den här julen har bestått av många återföreningar för min del, och jag hoppas innerligt att jag kan klara av att hålla kontakten lite bättre från och med nu. Men när man bor i olika länder och har fullt upp med sitt är det inte alltid lätt. Även om Internet, mobiler och andra moderniteter finns. Tiden räcker inte till ändå. Kanske ska det bli mitt enda nyårslöfte? Att bli bättre på att höra av mig? Nja, nyårslöften är ju till för att brytas, så lovar inget alls jag.
Hos mamma var det lika trevligt som vanligt. God mat, ett stycke mormor och ett stycke lillebror. Kunde inte bli bättre. Eller jo, ett till stycke lillebror vore ju inte fel. Men den har jag förlorat. Blev lite ledsamt när jag insåg att jag nog förlorat honom på riktigt, men ja, trots det var det ett mycket trevligt dygn där ute i Borgvik.
Erika och Mattias kom på lunch igår innan Erika skulle vidare till jobbet. Sen lite senare skjutsade mamma in mig till Grums där Marie väntade.
Vi åkte till stan och kollade lite i affärer, sen var det dags för mig att ta tåget hem.
Kom hem vid 23-tiden igår och var helt färdig. Skönt att julen är över för i år, nu är det bara ett år kvar till nästa.
Nu ska jag ut och fixa ett par saker på stan, sen ska jag hem igen och bara vara. Inte ett dugg ska jag göra.
Ps.
Lasse (mammas sambo) presenterade mig som sin dotter för en vän som kom på besök i förrgår. Den ni!
Ds.
På Konnerud för att vara mer exakt. Jag stortrivs verkligen där, och när vi bara var fyra personer som firade ihop kunde det ju inte gå fel :) Det var jag, moster Monica, hennes sambo Tomas och hans son Morten.
Jag flög till Gardemoen från Arlanda den 23:e, där moster kom och hämtade mig. Med sig hade hon Michael, min underbara kusin som skulle vidare till sin far för att fira jul. Men vi fick ändå lite tid tillsammans. När han åkt vidare åkte vi till Nesöya och mötte Tomas. Monica åkte på nattskift på jobbet och vi tog bilen till hans syster Lisbeth med sambo för att önska God Jul, precis som förra året. Väl hemma var klockan halv ett, men Tomas började med Ribba, en traditionell julrätt som i princip varenda norrmann har på julbordet. Jag gick och la mig, men han var uppe till fyra när ribba var klar. Ambitiös man :)
Dagen efter var det julafton och jag och Monica gick ut och högg en gran lite längre ner på tomten. Då fick jag verkligen riktiga julkänslor för första gången i år. Vi skakade bort snön, fick in den i vardagsrummet och började pynta. Sen löpte dagen rätt fort. Tomas lagade mat, jag gjorde inget särskilt (hjälpte till när det behövdes) och innan man hann blinka var klockan 18 och Morten kom. Vi käkade mat rätt länge, tog igen massor och sen var det dags för en kopp kaffe.
Sen var det julklappsutdelning. Massa fina klappar, och alla var nöjda och glada :)
Efter en stund kom en av grannarna förbi, ganska onykter. Han hade suttit ensam hela julafton och är en rätt ensam person. Tyvärr syns det mer och mer på honom. Sen kom nästa granne. Också glad i hågen, men inte alls som den andre. VI drack vin, umgicks och kollade på bilder på storskärm. När grannarna till slut gick hem bortåt natten gick Monica och Tomas och la sig. Men jag och Morten satt kvar i soffan och tog igen många år.
Saken är den, att vi aldrig riktigt lärt känna varandra. Även om min moster och hennes sambo varit ett par i 20 år har vi ändå inte umgåtts eller knappt ens sett varandra genom åren. Hans syster däremot var jag väldigt mycket med när vi var små.
Anyway, vi satt uppe till 6-7 och bara pratade. Jag fick massage och måste erkänna att det var den bästa julklapp jag nånsin kunde fått. Alla som känner mig på riktigt vet att min kropp till 50% består av muskelknutar. (Så har lite träningsvärk as we speak). Sen somnade vi brevid varandra efter att ha pratat varandra till sömns.
På juldagen kom Mortens syster Helene med sambo på jullunch. Mycket trevligt! Inte sett henne på några år heller. Sen när alla åkt hem slappade jag bara i två dagar innan jag skulle åka vidare.
Onsdag var dagen för resa mot mamma och Borgvik. Men först mötte jag min underbara faster May-Tove och hennes son Kenneth i Oslo. Vi drack en Irish Coffee och varm choklad på Karl Johan, sen följde de mig till bussen. Inte sett dem heller på några år nu, så uppskattde verkligen den tiden vi fick tillsammans.
Den här julen har bestått av många återföreningar för min del, och jag hoppas innerligt att jag kan klara av att hålla kontakten lite bättre från och med nu. Men när man bor i olika länder och har fullt upp med sitt är det inte alltid lätt. Även om Internet, mobiler och andra moderniteter finns. Tiden räcker inte till ändå. Kanske ska det bli mitt enda nyårslöfte? Att bli bättre på att höra av mig? Nja, nyårslöften är ju till för att brytas, så lovar inget alls jag.
Hos mamma var det lika trevligt som vanligt. God mat, ett stycke mormor och ett stycke lillebror. Kunde inte bli bättre. Eller jo, ett till stycke lillebror vore ju inte fel. Men den har jag förlorat. Blev lite ledsamt när jag insåg att jag nog förlorat honom på riktigt, men ja, trots det var det ett mycket trevligt dygn där ute i Borgvik.
Erika och Mattias kom på lunch igår innan Erika skulle vidare till jobbet. Sen lite senare skjutsade mamma in mig till Grums där Marie väntade.
Vi åkte till stan och kollade lite i affärer, sen var det dags för mig att ta tåget hem.
Kom hem vid 23-tiden igår och var helt färdig. Skönt att julen är över för i år, nu är det bara ett år kvar till nästa.
Nu ska jag ut och fixa ett par saker på stan, sen ska jag hem igen och bara vara. Inte ett dugg ska jag göra.
Ps.
Lasse (mammas sambo) presenterade mig som sin dotter för en vän som kom på besök i förrgår. Den ni!
Ds.
Kommentarer
Trackback
