Och idag är en hemsk dag. En hemsk jävla dag!
Eller iaf slutet på den..
Fast än är det inte riktigt slut så kanske slutar bättre? Vem vet..
Usch, vet inte var jag ska börja riktigt. Men jag är svag idag. Väldigt svag.
Var på gymet nyss med Paul. Han visade mig lite axelövningar och jag gjorde dem. Tyckte om vad jag såg i spegeln. Var glad att jag äntligen är nöjd med mig själv. Att jag inte tycker att jag är tjock längre. Sen gick vi vidare ner till de fria vikterna där han visade några övningar i på bänk. Men så fort jag såg mig själv i spegeln såg jag bara hur jag såg ut för några år sedan framör mig. Och jag höll bokstavligt talat på att spy. Yoghurten och bananen jag käkat innan träningen höll på att komma upp igen så illa mådde jag. Så jag kunde inte fortsätta.
Hur förklarar man en sådan sak på gymet? Det är ju inte något man vill att alla runt en ska veta om. Så jag tog bara mina saker och satte mig ute i en av sofforna och väntade på att han skulle träna klart. Jag fixade det verkligen inte.
I bilen på väg hem berättade jag dock vad det handlade om. Och det kändes verkligen skönt att få ur sig det. För ju fler runt mig som vet hur jag har det, ju bättre. Har gråtit massor, på väg till lägenheten från bilen. Här hemma nu nyss. Och är väl på väg att börja böla igen. Men det gör inget, bara skönt att få det ur sig.
Det jobbigaste är dock att ingen kan förstå, hur mkt man än förklarar. Ingen kan förstå hur det känns att vilja bli anorektiker igen. Idag ville jag det för första gången på länge. Jag ville bara springa en timme. Fan vad skönt det hade varit. Men jag vet ju bättre. Så jag tänker inte falla tillbaka! Jag har jobbat för hårt med mig själv för det.
Annars har jag inte gjort så mkt idag. Bara ringt några viktiga samtal till skola och så, sen Farsta Centrum med ovannämnde. Spännande va ;)
Nu ska jag snart äta en god middag som min gode flatmate ska göra. Och jag tänker njuta. Så det så.
Fast än är det inte riktigt slut så kanske slutar bättre? Vem vet..
Usch, vet inte var jag ska börja riktigt. Men jag är svag idag. Väldigt svag.
Var på gymet nyss med Paul. Han visade mig lite axelövningar och jag gjorde dem. Tyckte om vad jag såg i spegeln. Var glad att jag äntligen är nöjd med mig själv. Att jag inte tycker att jag är tjock längre. Sen gick vi vidare ner till de fria vikterna där han visade några övningar i på bänk. Men så fort jag såg mig själv i spegeln såg jag bara hur jag såg ut för några år sedan framör mig. Och jag höll bokstavligt talat på att spy. Yoghurten och bananen jag käkat innan träningen höll på att komma upp igen så illa mådde jag. Så jag kunde inte fortsätta.
Hur förklarar man en sådan sak på gymet? Det är ju inte något man vill att alla runt en ska veta om. Så jag tog bara mina saker och satte mig ute i en av sofforna och väntade på att han skulle träna klart. Jag fixade det verkligen inte.
I bilen på väg hem berättade jag dock vad det handlade om. Och det kändes verkligen skönt att få ur sig det. För ju fler runt mig som vet hur jag har det, ju bättre. Har gråtit massor, på väg till lägenheten från bilen. Här hemma nu nyss. Och är väl på väg att börja böla igen. Men det gör inget, bara skönt att få det ur sig.
Det jobbigaste är dock att ingen kan förstå, hur mkt man än förklarar. Ingen kan förstå hur det känns att vilja bli anorektiker igen. Idag ville jag det för första gången på länge. Jag ville bara springa en timme. Fan vad skönt det hade varit. Men jag vet ju bättre. Så jag tänker inte falla tillbaka! Jag har jobbat för hårt med mig själv för det.
Annars har jag inte gjort så mkt idag. Bara ringt några viktiga samtal till skola och så, sen Farsta Centrum med ovannämnde. Spännande va ;)
Nu ska jag snart äta en god middag som min gode flatmate ska göra. Och jag tänker njuta. Så det så.
Kommentarer
Trackback
