Jea af Karlstad [ in Hufvudstaden ]

Ny blogg, så slipper jag äntligen blogg.se.
Vi ses!

Jag är en dålig bloggerska. En riktigt usel en.
Men jag skriver ju främst för mig själv, så vad har jag väl egentligen att be om ursäkt för? Jaja, anyway..

Jag är frustrerad. Jag har klösmärken överallt. Det värsta är på mitt finger, där jag brukar ha mina ringar. En av dem har jag inte tagit av mig på flera år. Men nu kan jag inte ha den pga av såret där. Till och med på andra ställen än på kroppen. På saker som inte är mina och det är väldigt jobbigt att bo här just nu. Inte för att någon gör det jobbigt för mig, utan för att jag inte gillar att vara till besvär. Jag tycker inte om att ställa till saker. Och även om inte någon säger till mig att jag gör det, så känns det så. Hela lägenheten är ett enda kaos..
Jag är en ansvarsfull människa, det är jag verkligen. Men just nu vill jag bara slänga allt ansvar åt helvete och be alla andra att dra dit också. (Nästan)


Vad gör man när man känner sig sviken och utnyttjad av en av sina bästa vänner? Kan någon svara på det? Snälla! För jag lider verkligen stora kval just nu.
Igår pratade jag med mamma i telefonen, rätt länge. Och i förrgår. Hon gav mig massa goda råd, och jag grät och svor. Jag har tränat på gymet för att få ur mig ilska och frustration, men inget hjälper. Den där jävla känslan försvinner inte. Jag känner mig som världens ensammaste, fastän jag inte är det alls. Men ingen kan hjälpa mig, utom en person. Och denne gör inte så mkt, mer än att bara förväntar sig att jag ska finnas där och ställa upp. Det är inte ok!
Jag vet att jag borde ta detta med personen det gäller, men tyvärr är denne okontaktbar och har varit alltför länge nu, så jag måste få skriva av mig innan jag blir galen på allvar.


Önskar jag kunde jobba mer så jag slapp tänka för mycket. Eller vara hemma, för här kan jag iaf inte slappna av alls just nu. Jag känner mig som en usel inneboende och jag förtjänar inte att ha en så bra flatmate just nu. Helt ärligt talat, stackars människa som för stå ut!


Just nu går jag till Karolinska några ggr/vecka för att få järninfusioner pga lågt blodvärde. Detta medför att jag har min första mens sedan augusti 2004. Alltså på TREOCHETTHALVTÅR har jag inte haft någon alls. Så jag har ont såklart, och är lättretlig. Såhär hade jag det inte förr när jag hade mens. Men nu har jag det iaf, och det hjälper ju inte direkt i den här situationen. Jag trodde det berodde på spiralen att jag inte hade någon, men antagligen har det berott på att min kropp varit sjuk så länge. Med både Chron och ätströrningar är det väl inte så konstigt. Men med järninfusionerna samt antikroppsbehandlingen verkar det vända tillbaka.
Borde väl vara glad, det är ju ett friskhetstecken. Men jag har ärligt talat varit så himla glad de här åren som gått när jag sluppit. Vem fan vill ha mens?

Jaja, nog om min (o)hälsa. Nu ska jag åka till Karolinska (såklart, vart annars) och få lite järn. Sen blir det träna igen. Behöver komma ut härifrån och andas lite.

Vi har det väldigt bra här ikväll jag och Lucas.
Mycket bus och mycket slappande i soffan. Skönt att bara ta det lugnt.

Lucas är här några dagar, och det är minst sagt trevligt med lite besök. Även från en katt. Han är inte lik någon annan katt jag någonsin stött på. Han vet mycket väl vad han får och inte får göra, men ibland får han det där busiga i blicken och då är han näst intill ostoppbar.

Men hur mycket jag än tycker om honom, så skulle jag inte skaffa en katt själv. Dels för att jag inte skulle känna att jag hade tid fullt ut, dels för att jag egentligen inte är så mycket av en kattmänniska.
Men en Lucasmänniska, det är jag ;)





UPDATE efter lördag:
Times change. Trevligt är väl numer en smaksak, gilar man kaos så.. Och nej, verkligen inte lik någon.
Jag känner mig som en hemsk människa, och just nu är jag nog en.

..avlägga en liten snabb lägesrapport från de senaste dagarna.
Vill ju inte att tex mamma eller någon annan ska behöva oroa sig allt för mkt om det där psykbrytet från förra inlägget.

Jag fick alltså middag serverad efter mitt lilla bryt i måndags, och sen var allt bara frid och fröjd. Förutom mina sömnproblem. Saken är den, att jag har vänt på dygnet den senaste månaden. Så det är verkligen väldigt svårt att somna innan klockan fyra på morgonen. Det ihop med att jag börjat jobba för en ny brukare är kankse inte direkt en vinnande kombination? Tis, ons och imorgon är 12,5 timmarspass för min del, så det vore ju en fördel om jag vore utvilad. Men kroppen vill bara inte.
Sen finns det ju vissa "störande" moment här också som gör att det blir extra svårt. Tex Scrubs, 2½ men, Hamlet som hittar på något spontant som att ömsa skinn, eller helt enkelt prata av sig lite om hur dagen varit osv. Sen fanns det några Riesen i en skål som längtade efter att bli uppätna. Att Marian Keyes inte ens fått så mkt som en sekunds uppmärksamhet de senaste dagarna är däremot en skandal. Men man får helt enkelt prioritera ;)
Synd bara att mitt huvud inte prioriterar min sömn.

Nu ska jag däremot tvinga mig själv till sömns. (Som om det brukar gå bra när man säger till sig själv att man måste). Imorgon är det upp kl 05:50 och bussen 06:50 som gäller. Rena sovmorgonen om man jämför med de andra två morgnarna.

Sov gott!

Eller iaf slutet på den..
Fast än är det inte riktigt slut så kanske slutar bättre? Vem vet..

Usch, vet inte var jag ska börja riktigt. Men jag är svag idag. Väldigt svag.
Var på gymet nyss med Paul. Han visade mig lite axelövningar och jag gjorde dem. Tyckte om vad jag såg i spegeln. Var glad att jag äntligen är nöjd med mig själv. Att jag inte tycker att jag är tjock längre. Sen gick vi vidare ner till de fria vikterna där han visade några övningar i på bänk. Men så fort jag såg mig själv i spegeln såg jag bara hur jag såg ut för några år sedan framör mig. Och jag höll bokstavligt talat på att spy. Yoghurten och bananen jag käkat innan träningen höll på att komma upp igen så illa mådde jag. Så jag kunde inte fortsätta.
Hur förklarar man en sådan sak på gymet? Det är ju inte något man vill att alla runt en ska veta om. Så jag tog bara mina saker och satte mig ute i en av sofforna och väntade på att han skulle träna klart. Jag fixade det verkligen inte.
I bilen på väg hem berättade jag dock vad det handlade om. Och det kändes verkligen skönt att få ur sig det. För ju fler runt mig som vet hur jag har det, ju bättre. Har gråtit massor, på väg till lägenheten från bilen. Här hemma nu nyss. Och är väl på väg att börja böla igen. Men det gör inget, bara skönt att få det ur sig.
Det jobbigaste är dock att ingen kan förstå, hur mkt man än förklarar. Ingen kan förstå hur det känns att vilja bli anorektiker igen. Idag ville jag det för första gången på länge. Jag ville bara springa en timme. Fan vad skönt det hade varit. Men jag vet ju bättre. Så jag tänker inte falla tillbaka! Jag har jobbat för hårt med mig själv för det.


Annars har jag inte gjort så mkt idag. Bara ringt några viktiga samtal till skola och så, sen Farsta Centrum med ovannämnde. Spännande va ;)


Nu ska jag snart äta en god middag som min gode flatmate ska göra. Och jag tänker njuta. Så det så.

Idag vaknade jag 12:15. Det var mormor som väckte mig med ett trevligt telefonsamtal. Söndagar är våra dagar så det var kul att få höra hur hon haft det den senaste veckan.
Sen blev det en proteinrik frukost innan jag till slut lyckades pallra mig ner till gymet. Så himla skönt!
Cyklade 20 min intervall, sen tränade jag lite ben och triceps. Just nu är jag så nöjd med allt att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Visst, jag kanske inte är så stark att jag tar väldigt mkt på maskinerna. Men jag gör något! Jag sitter inte bara hemma och gör ingenting. Även om jag såklart gör det med.
Sen vet  jag ju att jag kommer bli bättre och bättre.
Så detta är en positiv dag med framtidstänk. We like :)
(Även om jag satt på gymet och var gråtfärdig pga mina armar som inte orkar. Men med nya behandlingen är det ju mkt bättre än innan, så ska inte klaga).

Nu är Sara här med Lucas och vi ska snart äta middag. Ugnsstekt kyckling med bulgur, kall örtsås och lite grönt såklart. Skönt att ha dem här, få umgås lite. (Lucas brottas just nu med en julgris som Paul har stående på golvet. I halm, som en sån där bock).


Nej, nu ska kycklingen tas ur, so I better get my ass of the sofa.

Ciao!

 

Det är jag det :)

Vad vore livet utan en flatmate som kommer hem från semestern med massa god choklad till en egentligen?
Kolla bara, apelsinchoklad när den är som bäst. Direktimporterad från UK mina vänner. Kommer inte ens kunna öppna dem, för de är så fina. Haha, jag vet jag är löjlig, men jag är bara så hemskt glad. Det är de små sakerna som betyder mest! Och denna choklad är det enda jag velat ha i jul, på riktigt.
Någon gång, när jag får för mig att jag inte kan motstå längre, då kommer jag öppna dem. Och då ska ni få se hur fina de är. Klyftor med apelsinchoklad kommer det vara ;)

Här kommer en länk till Maries blogg där ni kan läsa om vår nyårsafton.
När jag lagt in lite bilder kommer ni få se mer :)

Mary in da house!
Nu är jag här på Tyresö, hos Jea. Och vi ska ha så jävla kul ikväll. Screw you fuckers!

Nyårsmiddag deluxe på gång. Fläskfilé (vad annars på en nyårsafton?) med potatisgratäng. Och en jävla massa sprit. Gott nytt år till folket ;)

Eller "Min stora kärlek"

Den ser jag ikväll, på 3:an. Sen är det sängen som gäller. Ska till gymet kl 10 imorgon bitti, sen är det fullt upp inför besöket imorgon. Marie kommer och firar nyår med mig. Så jäkla kul ska vi ha!

I'm Miss American Dream since I was 17
Don't matter if I step on the scene
Or sneak away to the Philippines
They're still gonna take pictures of my derriere in the magazine
You want a piece of me?

I'm Miss bad media karma
Another day another drama
Guess I can't see the harm
In working and being a mama
And with a kid on my arm
I'm still an exceptional earner
And you want a piece of me

I'm Mrs. Lifestyles of the rich and famous
I'm Mrs. Oh my God that Britney's Shameless
I'm Mrs. Extra! Extra! this just in
I'm Mrs. she's too big now she's too thin

I'm Mrs. 'You want a piece of me?'
Tryin' and pissin' me off
Well get in line with the paparazzi
Who's flippin' me off
Hopin' I'll resort to some havoc
And end up settlin' in court
Now are you sure you want a piece of me?

I'm Mrs. 'Most likely to get on the TV for slippin' on the streets'
When getting the groceries, no, for real..
Are you kidding me?
No wonder there's panic in this industry
I mean please...
Do you want a piece of me?


Så jävla skön. Har alltid gillat henne, hon är ett geni. Den som inte förstår det är det något fel på.
Allt hon gör blir till guld. Även hennes misär. Det är att vara en äkta stjärna.
All respekt till Britney, som fortfarande lever. Det gäller att vända det negativa till något positivt, och jag tycker hon klarar sig jävligt bra. Iaf om man jämför med många andra som hamnar i drogträsk eller vårdnadstvister. Hon är en stark kvinna.

Ikväll har jag bara varit hemma och tagit det lugnt.
Kollat på Kustomizer på Discovery Channel hela kvällen och gjort lite annat emellanåt.
Bland annat har jag gjort rent i Hamlets terrarie efter att han bajsat (äntligen ! ) och städat lite på mitt rum.
Väskor, kläder, skor och shoppingkassar överallt. Första gången det varit stökigt här sen jag flyttade in. Så sköter mig uppenbarligen bättre när jag inte är ensam hemma ;)